Fågelskådning i Upplands Väsby med omnejd

Häromdagen gick jag förbi FotoVideo i Stockholm med syftet att titta lite närmare på 40D. Jag hade lite tur eftersom de höll på att putsa upp alla objektiv (jag undrar om de gör det varje dag) så montrarna var redan öppna. Efter att ha bytt några ord med peronalen tog jag en 40D ur montern och testade lite.

Mina intryck är (hela tiden jämfört med 30D):

• Den ligger mycket bra i handen, huset är lite högre vilket förbättrar stabiliteten något mot 30D (alla fingrar får plats bättre).
• Ljudet är annorlunda, lite mer dämpad, vilket borde bero på den förändring i spegelmekanismen som är gjord. I 30D slår spegeln upp med hjälp av en fjäder så det blir ingen dämpning innan den slår i stoppet, medans 40D använder en motor som drar upp spegeln vilket antagligen innebär att de kan börja bromsa lite innan de när stoppet.
• Menysystemet är annorlunda, svårt att säga om det är bättre eller sämre. Men nu krävs det att man snurrar på båda rattarna för att välje något, och det gillar jag inte helt. I 30D så var det baksidahjulet som kontrollerade alla menyval.
• Liveview, wow! Jag har aldrig varit särskilt förtjust i detta eftersom det känns icke-DSLR, men jag får nog tänka om! Säljaren visade hur man kunde använda autofokusen tillsammans med Liveview genom att trycka på en knapp; då fälldes spegeln ner, fokus genomfördes och spegeln fälldes upp. Smooooth!
• När det gäller sökaren var det inte någon jättestor skillnad vad jag kunde se, men samtidigt så gjorde jag inte parallell jämförelse med 30D.

Sedan har Canon annonserat två kommande objektiv, 800/5.6L IS oc 200/2L IS. Mer om det kan du läsa här. Kanske, kanske, kanske betyder det att de också uppdaterar 400/5.6L och lägger till IS. Snälla, snälla, snälla! Jag LOVAR att köpa en i så fall (fast kanske gör jag det i USA :-)!

Kunde heller inte motstå att klämma-känna på en Canon 1D Mark III när jag ändå var i affären. Oj va trevliga de är! Men valet mellan en eventuell 400/5.6L IS och 1D är enkelt, objektivet skulle helt enkelt gå före.

Under måndagen gjorde jag en tur med flera stopp som gav mersmak för ytterligare skådning i oktober. Jag började med att åka till Hjälstaviken, där vinden ilade över de öppna fälten och det blev inte heller ett dugg bättre när jag kom upp i fågeltornet. Skådningen var trots detta ganska bra och gav nytt Upplandskryss för bläsgås, men det fanns även några större strandpipare och en brushane bland dagens kryss. Efter det drog jag förbi Fysingen och drog in lite nya månadskryss…

Besöket i fågeltornet aktualiserade även frågan om vad menas med ett kryss.

Jag saknar spetsbergsgås i min artlista och skulle gärna fylla denna lucka, speciellt eftersom jag har besökt flera lokaler där arten ska finnas (bl.a. Hjälstaviken). Precis som ett par gånger tidigare så fick jag en spetsbergsgås utpekad för mig (”de tre som simmar till vänster bakom kråkan på staketet”) och hade inga problem att se de fåglar som det rörde sig om.

Men jag kan inte med gott samvete säga att jag har artbestämt dem, trots 60x förstoring så såg de inte signifikant annorlunda ut än de sädgäss som de låg tillsammans med. Visst hade de kanske lite kortare näbbar, men att bara bestämma på det känns lite klent. Han som pekade ut dem hade sett dem landa och hade då observerat benfärgen, vilket för mig känns som ett krav den dagen jag ska kryssa denna art.

En parallell kan dras till prärielöparen som tidigare fanns vid Hjälstaviken, om så 20 exemplar skulle landa framför mig skulle jag inte gissa på prärielöpare utan det skulle bli brushane. Men när “alla” säger att det är prärielöpare och man samtidigt kunde se skillnader (tycker jag) så kan jag med rent samvete kryssa den, det som avgjorde här för mig var att dess storlek skiljde sig så pass mycket från en brushane.

Var ute på en liten promenad i Fresta igår när jag plötsligt hörde den typiska sången från en gransångare!

Det gick ganska raskt att identifiera vart den satt genom att höra vart ljudet kom ifrån och se rörelser i busken, självklart hade jag handkikaren med och fick snabbt ögonen på den. Den såg ut som en gransångare/lövsångare men eftersom sången ju är ganska karaktäristisk så anser jag artbestämningen som klart.

Jag har förståelse för varför den satt i busken och sjöng, solen gassade från en blå himmel och det var helt klart vår i luften!

Titeln på denna inlägg är morgon-tur, med anspelning dels på att jag gick upp kl 05 på lördag morgon och dels på att jag hade tur och fick in två nya livskryss samt ett par nya Upplandskryss.

En vecka hade gått sedan den svartpannade törnskatan först rapporterades och äntligen kom jag iväg! När man jobbar heltid och har tre barn så måste man planera sina exkursioner. Följdaktligen så gick jag upp kl 05 i lördags och åkte iväg (efter en lugn frukost) mot Uppsala. När jag kom fram och till den kurva där fågeln brukar hålla till så hade det precis kommit ytterligare två skådare, varav en hade filmkamera med sig (mer om det senare). Jag stod 45 minuter i snålblåsten (tack och lov hade jag tagit med handskar!) innan jag gav upp, jag ville prioritera att åka till Hjälstaviken och försöka se prärielöparen… Så jag packade ihop mina pinaler och åkte iväg.

Men jag åkte bara ett par hundra meter eftersom det stod en skådare på nästa väg och tittade mot den plats vi varit. När jag stannade och frågade om han såg något så sa han att han såg den svartpannade törnskatan! Snabbt upp med tuben och kontrollera, och jorrå nog såg det ut som en sådan. Men det fanns ju en viss tvekan kvar eftersom vi tidigare hade sett en stenskvätta i enbusken, och sådär jättestor är kanske inte skillnaden på det avstånd vi befann oss.

Men det som avgjorde saken var att den person som hade filmkameran gestikulerade och pekade mot fågeln, alltså hoppade vi båda in i våra bilar och körde tillbaka till den plats jag tidigare varit. Fågeln verkade sitta på baksidan av enbusken så vi gick fram mot den, gjorde en stor lov runt densamma och väntade. Filmaren visade en del av sin film av fågeln och vi höll med om att artbestämningen var säkert. Efter några minuters spaning såg en person fågeln sitta i några stora torra grenar som låg på åkern bakom oss.

Jag tittade en stund på den och tog några kort (http://artportalen.se/artportalen/gallery/Image.aspx?rappsyst=0&obsID=10208121&imageID=51749). Sedan packade jag ihop och åkte till Hjälstaviken för att se om prärielöparen var kvar.

Väl framme i Hjälsta blev det inte så krångligt. Fågeltornet var fullt med folk och det gick hyfsat snabbt att få in prärielöparen i kikaren. Jag var inte kvar så länge eftersom skogsmulle väntade…

De nya Upplandskryssen för dagen (förutom livskryssen såklart) var gravand i Hjälstaviken och ljungpipare i Uppsala.

Hur var det nu med filmkameran då? Jo, han hade en Canon filmkamera på vilket han hade en Sigma objektiv med brännvidd 300-800 mm. Tydligen var det en faktor 7x med detta så det motsvarar ca ett 5600 mm objektiv. Jaja, allt är ju relativt…

I helgen var vi på landet i Herräng och till familjens överraskning så ville jag ha med mig tubkikaren när vi tog en promenad till stranden. Det är alltid lite jobbig att släpa på tuben överallt, men i detta fall var det helt klart värt det!

Efter en snabb scanning av vattenytan, jag letade efter någon stackars kvarglömd fisktärna, så såg jag en grupp fåglar långt borta. De syntes inte så bra från min första obsplats eftersom den är i nivå med vattenytan, men när man går lite längre bort så kommer man upp 10-15 meter på ett berg och då ser man bättre. Långt ut på fjärden ligger det en grupp storlommar, sju stycken för att vara exakt. Jag studerar dem så gott jag kan och insuper deras karaktärer, hoppas alltid att det ska vara en smålom när jag ser dem oplanerat…

Dessa sju dök regelbundet och efter anslöt ytterligare ett exemplar, så totalt var det åtta storlommar som låg och guppade. Riktigt fint, även om det var på ganska långt avstånd. Det kan även noteras att det har funnits storlom i Blåkaren hela sommaren, men jag vet inte om det blev någon häckning.

Nåväl, nöjd med denna obs svepte jag över närliggande område och där såg jag plötsligt en havsörn sitta på ett skär. Jag studerade den ett tag och skulle sedan återgå när ytterligare en örn svepte in och landade precis brevid den första. Sedan satt de där…

Jag tröttnade på att titta på dessa örnar, eftersom de bara satt där, så jag svepte vidare. Och då såg jag ytterligare två havsörnar sitta på ett annat skär ca en km bort. Dessa satt också bara och tittade på omgivningen. När jag lämnade platsen satt de fortfarande bara där och tittade sig omkring.

Nästa morgon var jag ute tidigt och gjorde en liten runda, när jag kom till Högskäret så stannade jag på udden och spanade lite. Var lite distraherad av entitor så jag först när jag stördes av ett högt skrikande kollade jag omgivningarna ordentligt. I en trädtopp på ett skär ca 200 m SÖ om Högskäret satt det en havsörn och skrek. Det var första gången jag hörde en havsörn ge ifrån sig ljud, och när jag sedan hemma läste att det liknade spillkråkans så stämde det helt med min minnesbild.

Örnen satt själv i någon minut och sedan flög det in en havsörn till och satte sig i grenen ovanför. De flög sedan upp tillsammans och landade utom synhåll bakom ön. Efter en kort stund blev de bägge synliga igen och de flög då runt och utförde allmän luftakrobatik samtidigt som de skrek. Ytterligare en örn anslöt, utan att blanda sig direkt i de avancerade luftkonsterna.

Slutligen landade två av örnarna i skogsbrynet (på marken uppfattade jag det som) på Prästängen.

Denna helg har utan tvekan varit min mest örnrika någonsin, jag såg min första havsörn så sent som förra hösten! Jättekul!

Låt oss börja från början. Vad är skillnaden (vad gäller bländare) mellan ett 400/5.6 och ett 400/2.8? Jo, med det först nämnda objektivet kan man inte använda en större bländaröppning än f5.6, medans det senare objektivet kan använda bländare ända ner till f2.8. Skillnaden mellan f5.6 och f2.8 är två bländarsteg vilket blir betyder att f2.8 släpper in fyra (!) gånger mer ljus än f5.6.

Det är inte så svårt att inse att autofokus funktionen i en systemkamera är beroende av att det kommer in ljus som den kan mäta, lite förenklat kan också säga att ju mindre ljus som når autofokusen desto svårare har den att fokusera. I princip alla systemkameror är konstruerade så att de inte kan fokusera tillförlitligt med objektiv som har sämre ljusinsläpp än f5.6. Det gäller att vara medveten om att autofokusen ALLTID sker med maximal bländare även om en mindre bländaröppning (alltså högre bländartal, t.ex. f11) ska användas för att ta själva kortet. Faktum är att om kameran upptänker att max bländaröppning är sämre än f5.6 så stänger de av autofokusen, det går alltså enbart att fokusera manuellt!

Detta är inte ett problem för särskilt många personer eftersom det inte finns många objektiv med en sämre bländare än f5.6, enda undantagen är egentligen spegeltelen. Problemet uppstår först när man använder extenders för att förlänga brännvidden (eller förlängningstuber för att få bättre makroegenskaper). Om du sätter sätter en 1,4x extender på ett 400/5.6 objektiv så förlorar man ett bländarsteg och det blir i princip ett 560/8 objektiv, och kameran vägrar att fokusera…

Vad jag vet så är de enda kamerorna som även stödjer autofokus vid f8 de som ingår i Canons 1D-serie, men det kan hända att Nikon har liknande stöd i sina proffskameror.

Detta gör att om vill ha maximal brännvidd genom att använda extenders, vilket alltid är intressant vid t.ex. fågelfotografering, så är Canon 1D-serie mycket intressant. De riktiga proffsen använder såklart inte 400/5.6 utan kombinerar Canon 600/4L IS med en Canon 2,0x för att uppnå 1200/8, fast kombinationen Canon 500/4L i kombination med 1,4x är nog vanligare bland måga fågelfotografer.

Jag har i veckan gjort två skådarturer, till Hjälstaviken och till 30-meterskärret på Norra Järvafältet. Faktum är att jag var två varv till 30-meterskärret eftersom jag letade efter blåhake, det skulle ju bli en ny art för mig!

Min grundplan var att åka till Hjälstaviken men när jag på JOKs hemsida såg att det fanns blåhake vid 30-meterskärret så tog jag en sväng förbi där först. Vid första besöket så blev det ingen blåhake skådad, det var lite sent på dagen så Olle Bernard tipsade om att komma tillbaka tidigare på morgonen. Istället åkte jag till Hjälstaviken och fick en ganska trevlig skådning under ca en timme, Mäktigast för när all grågässen (ca 10 000 enligt en uppskattning) lyfte som reaktion på en havsörn. Men intressantast var de den fasan hona med fem-sex kycklingar som tryckte i gräset, måste vara väldigt sent att ha en kull ungar som i september var så små.

Två dagar senare åkte jag tillbaka till 30-meterskärret och gick ner till ån och spanade. Efter ett par minuter fick jag sällskap av Clas Cronlund (tror jag) och han fick snabbt syn på några blåhakar 100 m bort, tack så mycket!

När jag skriver detta är det lördag eftermiddag och regnet öser ner, inte direkt läge att ge sig ut och vandra i fågelmarker…

Det har nu gått drygt två veckor sedan Canon presenterade sin nya digitala systemkamera i segmentet strax över 10 000 kr. För den som har missat det så heter den alltså Canon 40D och ersätter den tidigare modellen som hette Canon 30D.

Under dessa veckor har jag läst en del om den nya kameran, främst på www.dpreview.com, för att bilda mig en uppfattning om vad av det nya som är intressant. Jag tänker inte här förklara alla nya egenskaper (10 MP, 3″ LCD, Sensor Cleaning, sRAW, 6.5 bilder/sek, ny AF) det kan du bättre läsa på http://www.dpreview.com/previews/canoneos40d/. Att 40D skulle få 10 MP, Sensor Cleaning System och 3″ LCD är knappast något större överraskning. Allt detta fanns redan i 400D som introducerades för ett halvår sedan, så allt annat hade varit en sensation tycker jag.

Istället tänkte jag nämna de nya egenskaper som intresserar mig mest.

Den ökade bildfrekvensen är en intressant förändring anser jag, 30D har val mellan 5 bilder/sek och 2.5 bilder/sek. Även om det inte verkar vara en så stor förändring så är det faktiskt en ökning med 30%. Denna förbättring är inte för alla utan riktar sig till de som ofta fotograferar rörliga föremål, t.ex. flygande fåglar, sport och barn :-).

Om jag antar att Custom modes funkar som på 5D så är detta något som skulle vara jättebra för mig. En custom mode är en uppsättning inställningar som man snabbt kan ställa in genom att vrida program-vredet till önskad mode. Ett exempel på vad jag skulle vilja ha detta till är ha en “flygande fågel” mode som använder Av, ISO 400, f5.6, exponerings kompensation +1 och AI Servo. Idag när det flygel förbi en fågel hinner jag bara ändra exponerings kompensationen innan fågeln är borta.

Ännu en nyhet är att man kan se ISO i sökaren hela tiden, på 30D såg man den bara när man ändrade ISO. Mycket intressant i sammanhang när man ofta byter ISO. T.ex. har jag på ett bröllop av misstag legat kvar på ISO 800 trots att vi gått ut i solljuset…

Alla dessa egenskaper brukar nämnas nyheterna gås igenom, men jag tycker att man absolut inte får missa att 40D även verkar ha fått en klart förbättrad sökare. Den nya sökaren är både större och ljusstarkare än den gamla, det finns de som liknar den vid sökaren i 1D-kamerorna. Om den liknar 1D så är det helt fantastiskt, jag klämde-och-kände en hel del på en 1D Mark IIN för en tid sedan och en sak jag verkligen minns är dess härliga sökare. Att sedan titta i en 30D är nästan deprimerande…

För en ägare av 30D finns det inte många anledningar att uppgradera, och personligen kommer jag inte att göra det heller. Men å andra sidan så är knappast 30D-ägare målgruppen heller, snarare är det en uppdatering riktad mot ägare av 300D/350D/400D samt personer som ännu inte har valt DSLR-system. Min åsikt är att de flesta tillverkare har kameror som liknar 40D, främst tänker jag på att de har 10 MPix. Det som jag tror kan attrahera köpare till 40D är 6.5 bilder/sek, fast nu har ju Nikon presenterat Nikon D300 så konkurransen ökade…

Min önskekamera är helt klart 1D Mark III; suveränt autofokussystem (ja, jag vet att den strular lite just nu), superb ISO prestanda (ända till 6400) samt såklart 10 bilder/sek. Det enda som avskräcker mig är priset, att kameran är jättestor och ganska tung tror jag man vänjer sig vid! MEN om å andra sidan uppföljaren till Canon 5D skulle få fokusmöjlighet vid f8 (måste nog förklaras i ett separat inlägg) så slår jag nog till på den istället (speciellt om den även får ökade bildfrekvens till 5 bilder/sek). 5D.next vore jättekul eftersom den med sin större sensor har bra ISO prestanda och en riktigt ljus sökare.

Augusti har varit en riktigt dålig månad för mig när det gäller fågelskådning, jag har haft ett nästan tre veckor långt uppehåll utan ett enda kryss, anledningen har främst varit en hård belastning på jobbet. Nu när det verkar lugna ner sig igen så ska jag försöka att komma igång igen… På listan står dels ett besök vid Hjälstaviken och dels ett premiärbesök på Broängarna.

Och om skådardagarna blir fler så blir det nog fler inlägg i denna blogg också.

Under tisdag och onsdag har jag varit på ön Grinda i Stockholms skärgård för att fira en födelsedag, ön ägs av Stockholm Stad och är sedan år 2000 (?) ett naturreservat. Innan jag åker till en ny plats så brukar jag kolla om det finns några intressanta observationer där, och så gjorde jag även denna gång. Till min stora förvåning så fanns det i princip inga observationer från ön, totalt 63 st genom alla år och de flesta var från 1986!

Då tänkte jag att det vore väl kul att gå runt ön och se vad jag hittar, totalt ägnade jag kanske tre timmar åt detta men hittade faktiskt en hel del fåglar (tycker jag). Aktuella obsar från Grinda kan du se här.

Totalt var det cirka 30 arter jag såg/hörde men det mest intressanta var inte de jag såg utan de som jag inte såg. Några arter som man ser varje dag hemma i Väsby är pilfink, skata, kråka och kaja, men ingen av dessa arter syntes på ön under mina två dagar där. Jag var också förvånad över avsaknades av sjöfågel, några trutar, en fiskmås och några förbiflygande storskarvar var väl allt när det gäller fåglar som gillar vatten. Jag hade (tydligen felaktigt) trott att det skulle vara mer av den sorten i skärgården.

När vi åkte båten hem så spanade jag så gott jag kunde och såg då en del storskarv och trutar samt några knölsvanar på skären, men i stort sett inga måsar.